|
 Intervju med Fredrik Ahlfors
Frilandsjournalisten Torsten Böll (TB) ringer på självaste luciadagen 2011 till författaren, förläggaren och läkaren Fredrik Ahlfors (FA) för en pratstund om hans senaste roman Daniil Charms och jag.
F.A: Det är Fredrik.
T.B: Hej. Det är Torsten Böll.
F.A: Hej Torsten. Det var länge sedan.
T.B: Ursäkta att jag stör, men har du tid att prata lite om din nya roman Daniil Charms och jag?
F.A: Jooo … det har jag nog, men klockan är ju strax efter sju?
T.B: Är du upptagen?
F.A: Inte direkt. Jag sitter i soffan framför teven med mina barn och äter frukost och lussekatter. Vi tittar på lussefirandet. Från en kyrka i Göteborg faktiskt.
T.B: Fan, det är ju lucia idag …
F.A: Just det.
T.B: Det hade jag inte en tanke på. Ska jag ringa senare?
F.A: Om det inte tar allt för lång tid kan vi lika gärna köra på, när du ändå är på tråden.
T.B: Det var bra. Tack.
F.A: Men varför hör du hör av dig först nu? Boken kom ju i början av september. Jag har nästan glömt vad jag skrev.
T.B: Förlåt. Jag har haft så fruktansvärt mycket att stå i. Har inte hunnit läsa tidigare.
F.A: Det känns igen. Att inte hinna med, alltså.
T.B: Hur mycket av dig själv finns i Jelinek, bokens huvudperson?
F.A: Det är en svår fråga … Men det är nog ganska mycket, tror jag. Alla samhälliga konventioner som hindrar sökandet efter ett sant och innerligt liv. Och allt som behöver försakas för att nå dit. Det är nog jag till stora delar. Men till skillnad från Jelinek är jag en ganska sansad och förnuftig person. Och litet mer socialt begåvad, antar jag. Jelinek är orubblig i sin övertygelse, han jämkar inte, gör inga eftergifter. Inte över hans döda kropp, så att säga.
T.B: Var kommer historien ifrån?
F.A: Det är ett hopplock från mina farföräldrars liv blandat med en stor portion Daniil Charms.
T.B: Hur fick du idén? Och varför?
F.A: Daniil Charms litterära alster, men också Charms som person, har fascinerat mig djupt genom åren. Och har blivit till en inspirationskälla. Det finns en nerv i hans märkliga korta historier som får mig att vibrera. Jag läser dem om och om igen, tröttnar aldrig. De avskalade, grå och vardagliga kulisserna kontrasterar mot de absurda händelseförloppen. Brödlimpor, polska gummor och torg. Och orden, som är så genialiskt valda, de verkar spontana men samtidigt genomtänkta. Daniil Charms är helt unik. Det finns ingen som han. Där är vi ganska lika.
T.B: Du försöker samtidigt vara honom? Jag menar, korthistorierna i boken ska ju vara skrivna av Daniil Charms, men är väl i själva verket författade av dig?
F.A: Det är … nog mest Charms historier iallafall. De kom till mig, flygande genom etern. Jag skrev dem i ett slags flow-tillstånd och jag, liksom, bara förde pennan. Lyssnade, såg bilder och skrev ner. Jag kan inte hävda att jag författat dem. Jag är bara ett … medium.
T.B: Medium? Så du menar att Daniil Charms har författat dem trots allt?
F.A: Njae, jag höll ju i pennan. Kanske står jag för ett och annat ordval.
T.B: Så du är ett medium?
F.A: Jag tror det.
T.B: Och slutet?
F.A: Vad är det med slutet?
T.B: Vad är det som händer egentligen?
F.A: Säg det. Jag har fått minst åtta skilda tolkningar från olika läsare.
T.B: Enligt min mening blir han inte galen.
F.A: Vad menar du med galen, Torsten?
T.B: Jag menar psykiskt sjuk, psykotisk.
F.A: Vad är din tolkning?
T.B: Han uppgår helt enkelt i litteratur. Han transformeras.
F.A: Det tror jag också.
T.B: Tror? Som författare ska du väl veta vad som händer? Det är ju din bok.
F.A: Nix. Det gör jag inte. Det är Charms bok också, och då kan man inte veta säkert.
T.B: Och Sören Kirkegaards tankegångar genomsyrar boken.
F.A: Ja. Jag gillar hans funderingar kring innerlighet. Sören och Daniil har mycket gemensamt.
T.B: Du är ju läkare ...
F.A: Ja, radiolog. Jag tolkar röntgenbilder.
T.B: Kan man egentligen leva på andra energiformer än mat och dryck?
F.A: Du syftar på Jelinek i boken, antar jag. Frågar du mig i egenskap av läkare är svaret givetvis nej. Som författare är svaret ja, självfallet.
T.B: Utveckla det.
F.A: Som författare tänker jag mig att en värld, litterärt uppdiktad eller inte, inte är mer verklig eller viktigare än någon annan värld. Och i litteraturens värld är det författaren som bestämmer regler, naturlagar och förutsättningar. Är Jelinek övertygad om att han kan leva på andra energiformer så är det så. Bara man är tillräckligt innerlig.
T.B: Det är väl inga råd du ger till dina patienter hoppas jag?
F.A: När jag arbetar som doktor följer jag så strikt jag bara kan den väl beprövade vetenskapen.
T.B: Är du en doktor med dragning åt det litet mer naturmedicinska? Eller alternativa?
F.A: Absolut inte! Jag har mycket svårt för alternativ medicin, eller naturmedicin. Det är till stora delar buffel och båg. Och giriga människor tjänar pengar på att få människor att tro.
T.B: Det är väl inte fel? Var och en får tro på sitt? Kan inte tron läka?
F.A: Det har du rätt i, absolut. Det är visat vetenskapligt att en behandling har bättre effekt om patienten själv tror på den. Detta kallas ju placeboeffekten. Men det är så lätt att lura människor att tro, speciellt sjuka, och det är det som är problemet! Det finns enorma pengar i att sälja ”naturlig” medicin. Folk blir rika på sockerpiller. Nej, nu gled vi bort från ämnet. Mina barn ska strax lämnas på skola och dagis. Det är nog dags att runda av, Torsten.
T.B: Du är inte lätt att placera. Svår att ringa in.
F.A: Tackar.
T.B: Bara en fråga till: Hur var mottagandet i Växjö den här gången? Jag minns från vårt förra samtal om romanen Uthamn att du var besviken på Smålandsposten för att de inte recenserade den.
F.A: Det är fortfarande en jävla skittidning.
T.B: Ingen recension nu heller alltså?
F.A: Nej.
T.B: Bitter?
F.A: Absolut inte.
T.B: Men du är besviken?
F.A: Nej.
T.B: Lite?
F.A: Nej säger jag.
T.B: Men det har varit många fina recensioner på andra håll har jag sett.
F.A: Ja.
T.B: Varför är det så viktigt att just Smålandsposten skriver om dig? För att Växjö är din födelsestad?
F.A: Det är inte viktigt alls. Jag skiter väl i Växjö och Smålandsposten.
T.B: När kommer nästa bok?
F.A: Jag håller på att skriva en bok om HRCT med en läkarkollega.
T.B: HRCT?
F.A: High Resolution Computed Tomography. Det är en slags röntgenundersökningsmetod av lungorna.
T.B: Låter inte mycket intressant i mina öron.
F.A: Jag tänkte väl det. Jag hoppas den kommer ut till våren.
T.B: På Trombone?
F.A: Ja.
T.B: Så Trombone ska börja ge ut facklitteratur också?
F.A: Det verkar så.
T.B: Men inget om naturmedicin?
F.A: Det hoppas jag inte. Adjö Torsten. Tack för samtalet. Barnen ska borsta tänderna nu. Lucia har släkt ljusen i sitt hår.
T.B: Tack för samtalet. Jag hör av mig igen när ni släppt röntgenboken.
F.A: Vad ska du fråga om då?
T.B: … Jag kanske väntar på nästa skönlitterära bok istället. När kommer den förresten?
F.A: Inte den blekaste. Men planer finns.
T.B: Du skriver redan på en ny roman?
F.A: Ja, kanske det.
T.B: Uppföljare till Uthamn? Jag gillade den.
F.A: Nej, det är ingen uppföljare till Uthamn. Snarare en … surrealistisk … deckare.
T.B: Deckare. Nej! Alla dessa förbannade deckare!
F.A: Adjö Torsten. Ha en god jul!
T.B: Adjö då. Hälsa fru och barn. God jul och ge fan i att skriva deckare.
F.A: Ska komma ihåg det. Adjö!
Torsten Böll
|
|
