Intervju med Krister Gustavsson

En hösteftermiddag 2008 ringer Torsten Böll (T.B) författaren Krister Gustavsson (K.G) för en intervju angående Gustavssons nya diktsamling SSM.

T.B: Goddag Krister Gustavsson. Ursäkta att jag stör så här per telefon. Är det okej om jag ställer några frågor angående ditt författarskap. Ska bli en intervju för förlaget Trombones hemsida?

K.G: Tja, vi kan ju testa. Vad har du för frågor?

T. B: Vilken är din favoritfärg?

K.G: Va! Blått tror jag? Eller rött? Nej gult? Men absolut inte grönt!

T.B: Inte grönt! Märkligt.

K.G: Okej då. Jag gillar grönt också. Men skriv vitt och svart istället. Vitt är ju alla färger och svart är ingen. Då har jag sagt allt (haha!) Svartvitt liksom. Men hörru, skulle du inte fråga om mitt författarskap? Det är ju rätt så omfattande. Kanske finns det något litet intressant och uppbyggande att prata om där?

T.B: Jo, jag kommer till det. Men först en annan fråga. Vilken uppfinning uppskattar du mest av alla.

K.G: Jag trodde du var litteraturkritiker, eller åtminstone nån sorts kulturjournalist? Men för att komma vidare säger jag sugröret.

T.B: Varför det?

K.G: Men herregud! Är du dum eller? Man slipper ju lyfta glaset när man dricker. Kan ägna sig åt annat samtidigt med drickandet, skriva tillexempel. Du vet – skriva poesi, romaner, essäer. Har du hört talas om sånt.

T.B: Självklart, det är ju mitt arbete. Jag sysslar dagligen med att producera recensioner, essäer, kulturartiklar. Senast publicerade jag en otroligt djupsinnig essä i tidskriften Kritiker.

K.G: Jaha. Men var det inte jag som skulle berätta om mitt författarskap – om hur, var och varför. Orsakerna bakom det. Och att det blåsiga västkustförlaget Trombone, vill ge ut min nya diktsasmling?

T.B: Det är ju precis det jag gör nu.

K.G: Det verkar inte inte riktigt så.

T.B: Det där var kränkande. Är det du eller jag som är proffset?

K.G: Det vägrar jag att svara på.

T.B: Då fortsätter jag. Vad har du på fötterna egentligen?

K.G: Just nu är det tofflor, men till vintern blir det raggsockor i tofflorna. Och för att få dig tyst kan jag upplysa om att jag går i ordentliga skor när jag visar mig offentligt. Men aldrig knytskor. För då måste man böja sig när man tar på skorna och det avskyr jag. Jag har alltid kardborreknäppning. Gillar det vidhäftande. Förresten, jag tar tillbaka det där om sugandet. Världens bästa uppfinning är kardborrebandet. Men vad händer med själva intervjun.

T.B: Böja sig?

K.G: Ja! Att inte böja sig.

T.B: Vad har du för väder hos dig?

K.G: Vet inte. Jag har alltid rullgardinen nere.

T.B: Du försöker verka djupsinnig.

K.G: Inte alls. Jag är bara trött på att se grannarna hoppa studsmatta och tvätta bilar.

T.B: Vilken färg gillar du på bokomslag?

K.G: Rosa med röd text. Men min bäste – var det Torsten – snart orkar jag inte det här tjafset längre. Har du inte en enda vettig fråga att komma med om mitt författarskap? Allt det där om dess djupa orsaker, ädla syfte, viktiga budskap och så vidare. Och min unika författarprofil inte minst.

T.B: Du är alldeles för självupptagen. Tror du att du är den ende författaren av betydelse här på jorden?

K.G: Nej, förstås. Men just nu måste jag väl tro det, eftersom du gör en intervju just med mig – om just mitt författarskap.

T.B: Ajajaj! Jag vill bara framhålla för herr Poeten att jag är minst lika god som Han. Med mina hitintills elva böcker som har fått lysande recensioner av kritiker av den finaste ullen – alltså de som bor i Stockholm – ligger jag hästlängder före en stackars provinsare som du. Från Uppvidinge var det väl?

K.G: Uppsala, om jag får förtydliga.

T.B: Skit samma.

K.G: Jag måste nog lägga på här. Det här leder ingen vart. Och jag ser precis nu att potatisen kokar över. Hej då!

T.B: Men vänta lite... Vi tar...

K.G: Vi gör så här. Jag skickar dig en liten självbeskrivning som du kan nyttja som ett utförligt intervjusvar.

---

Bäste Torsten Böll,

Efter att i månader ha kämpat med min utlovade självbeskrivning har jag kommit fram till att jag inte är kapabel att författa en sådan. Men jag har ändå funnit en utmärkt lösning på problemet. Eftersom jag tror mer på spegling än självbespegling kom jag på att det finns ett författarskap jag identifierar mig intill förblandning med. Jag har en längre tid arbetat med en urvalsvolym av Chrysostymus Sculifirmellas samlade skrifter. Till detta har jag satt samman ett längre förord ur vilket jag väljer de avsnitt som lika gärna skulle kunnat handla om mig själv. Take it or leave it. Du får också hans (min?) verkförteockning på köpet.

---

Ur förordet

Chrysostymus Sculifirmella (Ch. S.) (1952–2002) föddes den 8:e februari i Berg socken strax utanför Lerdala på Billingens nordvästsluttning, inte långt från industri- och garnisionsstaden Skövde i dåvarande Skaraborgs län. Samma år debuterade Ch. S. som poet i tydlig postfyrtiotalistisk anda med den självgående diktsamlingen "Hunden i vardagsrummet" vilken dock passerade tämligen obemärkt av den samtida kritiken och totalnonchalerades av den läsande allmänheten. På senare år har dessa dikter emellertid rönt en intensiv uppmärksamhet bland moderna hembygdsforskare, och västligt orienterade litteraturhistoriker, vilket kan ha sin förklaring i att dikterna kan ses som ett mycket tidigt utslag av en betydligt senare riktning inom den seriösa efterkrigspoesin, nämligen den lokalhistoriskt, khorografiska – dvs den till "platsen" (oidipusmytens hieros khôras) knutna – dikten.

Efter den osedvanligt tidiga författardebuten fortsatte Ch. S. att under hela sitt femtioåriga liv, regelbundet ge ut en ny bok varje år, vilket snart kom att betyda ett författarskap som blev vittfamnande vad gäller både genrer och siktdjup. Förutom den stora mängden lyrik finns här flera romaner, ett par essäsamlingar, ett femtiotal noveller, samt ett antal tämligen tidstypiska reportageböcker. De äldre av CH. S:s titlar betingar numera – om de ens går att uppbringa på marknaden – undantagslöst höga priser i samlarleden.

En kort karakteristik av Ch. S:s. författarskap inriktar sig med fördel på hans uppenbara följsamhet mot de rådande tids- och stilidealen. Som de flesta andra av våra mest kända och älskade författare hade han den nödvändiga förmågan att alltid säga just det som den läsande allmänheten – lite ovetenskapligt uttryckt – var mogen, eller redo att ta till sig. Han var med andra ord DU med sina läsare. Syn för sägen utgör verkförtekningen, vars titlar på ett komprimerat sätt visar fram det gångna halvseklets litterära stilideal – om man så vill en litteraturhistoria i miniformat.

Under de sju följande åren efter sin död skrev och utgav Ch. S. ytterligare lika många böcker. Efter denna formidabla uppvisning av skaparkraft in i och bortom det yttersta har författaren dock till slut tystnat, och vill väl med det hänvisa oss till det avslutade verket i sin helhet.

Krister Gustavsson. Varnhem i juli 2008

Av Chrysostymus Sculifirmella har utgivits:

Trombone AB – Billingegatan 14, 426 71 Västra Frölunda – Redaktionen: info@trombone.se